Läslusens blogg

Jag har kommit på att jag inte orkar/vill/hinner skriva om alla böcker jag läst i sommar, med presentation och bild och kommentarer så därför kommer här en sammanfattning:

Leaving Poppy av kate Cann En bra spök(aktig)historia på engelska (heter Hon släpper dig aldrig på svenska tror jag).

I'd tell you I love you but then I'd have to kill you av Ally Carter Helt okej flick-spion historia på engelska men inte så speciell.

The Sweet far thing av Libba Bray Tredje och sista delen i en fantasyserie som utspelar sig i slutet av 1800-talet. Otroligt bra. Första delen heter Ögat över månskäran på svenska och A great and terrible beauty på engelska.

Decembergatans hungriga andar av Ulrika Lidbo Om anorexia. Otroligt bra och sorglig.

Ginnys rike av Philip Pullman Om att hitta sig själv. Ganska bra.

När du blundar tittar jag av Gunnar Ardelius Konstig men helt okej. Väldigt kort.

Flickan som var vacker i onödan av Janne Lundström Väldigt bra om en flicka i Afrika (men lite skum).

En liten chock av Johanna Lindbäck Mycket bra men lite orealistisk.

Innan jag dör av Jenny Downham Helt fantastisk och otroligt sorglig. Läs den!

Hela Sagan om klanen Otori av Lian Hearn Jättebra!

Pojken i randig pyjamas av John Boyne Väldigt bra men varning för sorgligt slut.

Angel av Cliff McNish Helt okej om skyddsänglar på engelska.

Vykort från ingenmansland av Aidan Chambers, författaren till "This is all". Väldigt bra, utspelar sig både i nutid och under andra världskriget. Lite förutsägbar ibland.

Princess Academy av Shannon Hale Helt okej om en påhittad värld på engelska.

Avalon High av Meg Cabot Bra men lite konstig. På engelska.

Anne Franks dagbok Fantastisk!

Jag minns inte varför jag älskar dig av Gabrielle Zevin Mycket bra. Läs gärna Någon annanstans av samma författare.

Vingar som bär av John Marsden Sista delen (snyft, snyft) i Marsdens Ellie-serie som är fortsättning på hans I morgon när kriget kom-serie (fråga mig inte varför de är två olika seier). Men hur som helst är de fantastiska allihopa.

Intet av Janne Teller Konstig och lite hemsk men bra.

Näktergalens sång av Stefan Casta Mycket bra och lite speciell.

Sådärja!

//Sassa

Boktjuven av Markus Zusak

På framsidan av Boktjuven står det "När döden berättar en historia måste du lyssna" men jag trodde inte att det skulle vara så bokstavligt, att berättaren i boken verkligen är "döden". Men så är det och även om det, och en del andra saker i hur den är skriven, gör den lite speciell tycker jag att den är otroligt bra, även om den inte är alls som jag trodde. Men så är det ju oftast, böckerna är inte alls som man förväntade sig.

Boktjuven börjar i Tyskland 1939. Liesel är nio år gammal och får flytta in hos en fosterfamilj eftersom hennes mamma inte kan ta hand om henne. Hon hamnar hos Hans och Rosa Hubermann på Himmel Strasse. Där lär hon sig att läsa, hon får en ny familj, hon träffar Rudy, grannpojken som vill kyssa henne, och hon träffar Max, juden som får gömma sig i deras källare. Och hon stjäl böcker.

Den är lite av en tegelsten, nästan 600 sidor, men jag önskade att den aldrig skulle ta slut, så bra var den. Den var också väldigt sorglig och väldigt bra skriven. Jag vet inte hur verklighetstrogen den faktiskt är, om alla detaljer stämmer och så, men när msan läser den känns det som om man vore där själv. Alla känslor kändes som om de var ens egna. Precis som det ska vara med en riktigt, riktigt bra bok.

//Sassa

Förgiftade äpplens klubb av Lily Archer

Den här boken handlar om tre väldigt olika tjejer, Reena, Alice och Molly som alla har varsinn elak styvmor. Som tur är träffar de varandra på internatskolan där de går och bestämmer sig för att göra något åt sina problem, de bildar Förgiftade äpplens klubb.

Jag trodde att den här boken kanske skulle vara lite barnslig för mig men det var den inte (kanske är det jag som är barnslig), den var väldigt bra och rolig. Skriven så att man verkligen känner med huvudpersonerna (deras styvmödrar är verkligen inga trevliga personer) och också känner igen sig. Dessutom var slutet en positiv överraskning, jag var lite orolig att det skulle vara antingen lite för perfekt eller ganska tråkigt men det var väldigt bra.

 Förgiftade äpplens klubb är kanske inte den bästa bok jag någonsin läst men den är helt klart värd att läsa.

//Läslusen Sassa

Ute/Inne av Scott Westterfeld

Ute/Inne eller So yesterday som den heter på engelska är skriven av Scott Westerfeld, författaren till Parasit och det märks också.

Den handlar om Hunter (kille precis som i Parasit) som träffar en tjej som är utanför det han arbetar med (precis som i Parasit även om jag inte skrev det då) och som dras in i ett mysterium (precis som i Parasit)  och slutet blev jag lite besviken på (precis som i, ja, ni fattar va?).

Egentligen är de ju helt olika (Modeindustrin vs. Vampyrer) men under tiden jag läste kunde jag inte låta bli att tänka att "han har ju bara följt samma mall hela tiden" (eller om den nu är Parasit som följer den här jag vet inte vilken han skrev först), till och med det här med att ha kapitel både med själva historien och med annat är samma (fast det gör inte så mycket för det tycker jag är väldigt bra gjort). Missförstå mig inte, den är faktiskt jättebra, den får en att ifrågasätta modeindustrin och vad som får en att tycka att en viss sak är cool, och själva historien är fängslande. Speciellt en sak tycker jag är rolig, han har valt att inte försöka nämna några namn på varumärken i boken men ändå skrivit det så att man förstår precis vilket märke han pratar om. Det får en att inse hur märkesinriktad man faktiskt är.
Men ändå tycker jag att den är lite töntig ibland ("de perfekta skorna", alla gillar ju olika saker) och jag är besviken, jag hade velat läsa något helt nytt och annorlunda som jag är säker på att han skulle kunna skriva.

Jag hoppas bara att Ful (som jag väldigt gärna vill läsa) inte är likadan för då kommer allihop sjunka i mitt anseende trots att de egentligen är riktigt bra.

//Sassa

Hazel av Julie Hearn

Det är inte ofta jag inte läser klart en bok. Men det här var en av dem. Inte för att den var väldigt dåligt skriven eller fånig eller konstig. Den var bara väldigt tråkig. Otroligt tråkig, jag orkade helt enkelt inte fortsätta. Jag läste den på engelska (vet inte om den finns översatt till svenska) och blev besviken, för den verkade rätt bra. Det är inte den sämsta boken jag har läst (långt därifrån) men den är inte särskilt rolig heller.

Den handlar om Hazel Louise Mull-Dare, i början av 1900-talet som råkar få se hur en kvinna stiger ut framför en häst och blir allvarligt skadad, hon dör några dagar senare, allt för att uppmärksamma kvinnors rättigheter. Hazel blir fascinerad men genom en rad händelser, hennes pappas självmordförsök och att hon blir lurad av sin klasskamrat Gloria skickas hon till sina farföräldrar på deras sockerplantage i Karibien. Där träffar hon Tommy John, den svarta pojken med det röda håret. Varör vill ingen prata om honom?

Jag fick aldrig veta svaret på den frågan, mysteriumet i boken, men känner mig inte särskilt ledsen för det. Det låter som om det skulle kunna vara en bra historia, men det var det inte, åtminstone inte enligt mig. Vad tycker ni?
Kanske är Julie Hearns andra böcker bättre. Ivy ska tydligen handla om Hazels hundtokiga mamma, Ivy.

//Sassa

(Jag struntar i att det är sista delen i en serie. Har ni inte läst de andra och inte vill få dem förstörda för er så får ni väl helt enkelt hoppa över det här inlägget eller, som jag rekommenderar, gå och läs de två första och sedan komma tillbaka.)



Bläckdöd av Cornelia Funke

Bläckdöd (eller Tintentod som den heter på tyska) är tredje delen i en serie av den tyska författaren Cornelia Funke (de tidigare heter Bläckhjärta/Tintenherz och Bläckmagi/Tintenblut. Den handlar om Meggie och hennes pappa Mo som har en alldeles speciell gåva, när de läser högt kommer det de läser om till liv... Och inte bara det, de kan läsa in folk i böcker också. De befinner sig i en speciell bok, bläckhjärta. Mo, Meggie och hennes mamma Resa är tillsammans och allting borde vara frid och fröjd. Men det är det inte. Ormhuvud har fortfarande makten och hämplingen är inte mycket bättre. Och när nötskrikans skri hörs ger sig Mo ut med Svarte prinsen för att kämpa mot den grymme odödlige härskaren. Kanske kan hans dotter, den Fula, hjälpa till? Och ska Fengolio någonsin kunna skriva igen och hur ska det gå för Ellinor?
Bläckdöd är fullspäckad av äventyr, spännande varelser  och lever upp till förväntningarna efter de två första böckerna. Det är helt klart en serie jag rekommenderar. Till alla från tio och uppåt. (Och att jag säger från tio är inte för att jag inte tror att de yngre inte skulle uppskatta dem, men de är ganska långa och kan bli lite tung läsning). När man tänker på namnen i den (Starke mannnen, Ormhuvud, m.m.) kan man tro  att den är lite barnslig, men det är den inte, den är helt fantastiskt bra.

Cornelia Funke har också skrivit böcker som Tjuvarnas herre och Drakryttaren m.m., men jag har inte läst några fler.

Den första delen finns även som film men jag har inte sett den eftersom jag tycker det är lite fånigt att göra film av en bok som faktiskt handlar om glädjen i att läsa och om hur fantastiskt det är med böcker.
Ge den här serien en chans, den förtjänar det.

Update: Jag läste någonstans att någon (värst vad jag är exakt idag) tyckte att  framsidorna var fula och fåniga men jag tycker att de är lite mysiga (alla ser ungefär likadana ut). Vad tycker ni?

Update 2: En annan sak som är lite roligt med böckerna är att de är illustrerade (av författaren) med små bilder efter varje kapitel ungefär.

//Sassa

Som utlovat (utan innbördes ordning eller hur de nu säger):

(Några av de här böckerna ingår i en serie som jag naturligtvis rekommenderar hela av, men jag har valt att bara skriva den första här. Och jag ska försöka skriva om de böcker här jag inte skrivit om än så snart som möjligt. Men ni vet ju hur jag är. Eller, ja, det vet ni ju inte. Så en upplysning till er: Jag är ganska lat)

I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell
This is all av Aidan Chambers
Twilight av Stephenie Meyer
Som jag vill vara av Katarina von Bredow
Bläckhjärta av Cornelia Funke
Innan jag dör av Jenny Downham
Över näktergalens golv av Lian Hearn
Imorgon när kriget kom av John Marsden
Ögat över månskäran av Libba Bray

Så, nu har ni fått mina boktips, så nu vill jag ha era.
Vilka böcker vill ni att jag ska läsa, skriva om, varna för? Böcker ni älskar, hatar, minns?
Lämna en kommentar med titel och/eller författare så att jag vet.

 

Twilight av Stepheinie Meyer

Ja, behöver jag säga mer?  Jag har förstås, precis som alla andra, läst de har böckerna men på engelska.
Jag läste den första boken på svenska (Om jag kunde drömma) innan den stora "Twilight-hysterin" satt igång efter en rekommendation från en kompis och gillade den på en gång. Jag minns inte om läste den andra på svenska då eller senare, men sen tog det ett tag och när jag skulle börja på den tredje läste plötsöligt alla dem medans jag hade glömt bort de första och bestämde mig för att läsa om dem på engelska. Det är jag glad för av två anledningar, för det första är de bättre på engelska och för det andra kunde jag läsa nummer fyra innan den kommit ut på svenska.

Jag antar att ni vet vad de handlar om, men jag ska berätta lite snabbt. Böckerna handlar om Bella Swan som flyttar till hennes pappa i den lilla sömniga småstaden Forks. Hon blir kär i Edward Cullen. Enda kruxet är att han är en vampyr. Och plötsligt har hennes långsamma tråkiga liv förvandlats till det otroliga äventyr som fängslat så många läsare världen över.

Och jag är inget undantag, jag blev helt förtrollad. Visst vet jag att folk säger att de är sexistiska, diskriminerande, våldsamma och inte bra läsning för ungdomar. Och om vissa saker håller jag delvis med, visst är Bella och Edward lite stereotypa kille/tjej och visst är det mycket våld. Men det är ju inget man tänker på när man läser dem. Då är man alltför uppslukad av historien för att ägna en tanke åt ifall den är sexistisk eller inte eller om de slåss lite väl mycket? Det är en fantaskisk berättelse helt enkelt. Miljoner läser i hela världen kan inte vara helt fel ute. Och lite upprättelse får väl ändå Bella i sista boken?

Första boken finns också som film. Den är bra, inte lika bra som boken (men vilken film är det?), men bra. Så om du över femton (vilket jag *host, host* verkligen är) se den! Nästa film har även premiär i höst  (november?).
Stepheinie Meyer håller också på att skriva en till bok som ska berätta historien ur Edwards synpunkt, kallad Midnight Sun.

Förutom Bella och Edward finns det många andra karaktärer jag gillar i böckerna, som Edwards syster Alice, Jacob och Seth (som dyker upp senare). Trots att jag gillade den första boken väldigt mycket måste jag säga att de bara blir bättre och bättre. Så om du mot förmodan inte gjott det än, läs dem! Ge dem en chans, de är verkligen bra!

Meyer har också skrivit en annan bok, The Host (Genom dina ögon) som jag inte läst än, men som helt klart är ett projekt till i sommar.

Så här heter alla fyra på engelska och svenska:
Twilight, Om jag kunde drömma
New Moon, När jag hör din röst
Eclipse, Ljudet av ditt hjärta
Breaking Dawn, Så länge vi båda andas


Glad sommar och trevlig läsning! //Sassa

De kallade mig Ise av Madeleine Krell

Också en underbar bok. Den handlar om 16-åriga Erla som precis skrivit kontrakt med det allsvenska laget Nike IF och kommit ett steg närmare sin dröm att spela i landsaget. Men med både träning och skola känns det som om vardagen springer ifrån henne,  att hon hinner inte med. Och det är då hon kliver upp på vågen och gör upptäckten att hon gått upp några kilo. Hon kan inte släppa tanken på det och desperat efter kontroll över något i sitt liv börjar hon tänka mer på vad hon äter och träna mer och mer. Det går snart överstyr och istället för att kontrollera sitt liv, kontrollerar det hennes liv.

Det finns många böcker om anorexi men det här är den bästa jag läst. Den handlar ju mycket om fotboll och trots att jag egentligen inte alls är fotbollsintresserad kan jag inte låta bli att dras in i det. Men det tar ändå inte över boken, författaren beskriver skickligt glädjen och mödan med spelet utan att gå in på några detaljer om regler eller teknik och det behövs inte heller. Jag skulle nog inte säga att det framför allt är en bok om anorexi, även om det så klart är ett viktigt tema, utan om vänskap och om att hitta sig själv och följa sin dröm (hur fånigt det än låter).

Madeleine Krell är (eller var åtminstone när hon skrev boken) bara 19 år gammal och det här är hennes debutroman. Att vara så ung och oerfaren har nog både för och nackdelar; det är ett jättebra porträtt av en ung tjej, men den kan behöva utvecklas lite språkligt. Ibland känns det som lite för många upprepningar, av både ord och betydelser, och då och då blir det lite uppstyltat.
Men jag gillar att den är i jag-form och författaren har lyckats få in otroligt mycket handling på de 475 sidorna utan att det känns ihoptryckt, villket är skickligt av henne. De korta avsnitten med kommentarer från de andra Nike-spelarna mellan kapitlena är också bra.

Jag rekommenderar er verkligen att läsa den här boken. Till skillnad från den förra boken jag skrev om tror jag att den kan passa alla. Om du inte är rädd för känslor det vill säga. Och det är en av mina favoritböcker i min bokhylla.

Sammanfattningsvis: Den är fantastisk. Och förhoppningsvis är Medeleine Krells nästa ännu bättre.

// Läslusen Sassa

(Första boken!! Wohoo!)

This is all: The pillow Book of Cordelia Kenn av Aidan Chambers

Den här boken är en av de bästa jag någonsin läst. Den är på 800 sidor men jag läste ut den på drygt 2 dar och både skrattade och grät under tiden.
Den handlar om nittonåriga Cordelia som är gravid och skriver en bok till sin ofödda dotter. En bok om hennes tonårstid att ge till sin dotter på hennes sexton-årsdag. Det är en kärleksbok, för kärlek är det viktigaste temat, kärlek till pojkvännen Will, till bästa vännen Izumi, till pappan, mostern Doris, dottern som ännu ligger i magen och till mamman även om hon inte är där.
Det är en självutlämnande bok om, som titeln antyder, nästan allt. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att Cordelia faktiskt fanns och hade varit med om allt det här och skrivit den här boken. Jag är verkligen imponerad av författaren, som är en man, och hur han beskriver en tonårig flicka så att det känns som att hon är närvarande.

För även om det är en del saker jag inte håller med om eller inte förstår, både pga språket (jag läste den på engelska, men den finns också översatt med titeln det här är allt) och den ibland ganska djupa filosofin bakom orden, så finns det saker som träffar mig rakt i hjärtat och känns som om de vore skrivna bara för mig.

N'är jag läste efterordet fick jag reda på att den är den sjätte och sista delen i en serie med fristående böcker. Men jag har inte läst någon av de andra (även om jag förstås tänker göra det) och det gick jättebra. Vad jag förstod delar de teman men inte karaktärer.

Det är mycket poesi i boken, både av kända och okända poeter och av Chambers själv (skrivna som som de vore Cordelias, även om hon kallar dem "mopes" eftersom hon inte är säker på att de är tillräckligt bra för att kallas för poesi). Och poet är det enda Cordelia vill bli. Men dikter ser jag som ett plus.
Också citat är det gott om, från riktiga (speciellt Shakespeare, som Cordelia tillgivet kallar Shakes och älskar) och påhittade personer från den här och andra av Aidan Chambers böcker.
Den är skriven i avsnitt, Cordelias åsikter och erfarenheter om ett viss ämne blandat med vad som händer vilket för historien framåt.
Det finns faktiskt också några små bilder, för att förklara olika saker, vilket är lite lustigt men inte dåligt.

Det enda dåliga med den här boken är väl egentligen ett ställe i mitten ungefär då berättelsen delar sig i två (a och b), varannan sida med den ena och varannan sidamed den andra, vilket gör att man måste läsa alla jämna sidor först och sen alla udda sidor. Den här biten sträcker sig över tvåhundra sidor och är det sämsta med boken. Själva historien är lika bra som vanligt men att behöva läsa så är otroligt irriterande och jag kan verkligen inte förstå varför författaren valt att skriva på det här sättet.

Trots det är det en väldigt bra bok och slutet är helt fantastiskt även om det är en del frågor jag hade velat ha svar på (okej, jag var väldigt irriterad när jag precis hade läst ut den, men nu när det gått ett tag känns det bättre) . Vad kan jag ju inte avslöja, det skulle förstöra boken för er.
Jag rekommenderar den starkt. Men inte till alla, du bör inte vara för ung  och du bör vara beredd att tänka till lite. Det här är ingen bok man läser och sen glömmer bort. Den stannar kvar.
Jag rekommenderar också att du läser den på orginalspråket engelska om du kan. Jag har visserligen inte läst den på svenska men böcker är vanligtvis bättre om de inte är översatta. Speciellt poesin misstänker jag kan bli konstig.

Också, för er som undrar varför den heter "the Pillow Book", det orkar jag inte förklara. Läs boken så får ni veta! Eller, om ni inte vill läsa den, sök runt lite på google.

Men, allt om allt, en fantastisk bok!

So long! // Sassa