Läslusens blogg

De kallade mig Ise av Madeleine Krell

Också en underbar bok. Den handlar om 16-åriga Erla som precis skrivit kontrakt med det allsvenska laget Nike IF och kommit ett steg närmare sin dröm att spela i landsaget. Men med både träning och skola känns det som om vardagen springer ifrån henne,  att hon hinner inte med. Och det är då hon kliver upp på vågen och gör upptäckten att hon gått upp några kilo. Hon kan inte släppa tanken på det och desperat efter kontroll över något i sitt liv börjar hon tänka mer på vad hon äter och träna mer och mer. Det går snart överstyr och istället för att kontrollera sitt liv, kontrollerar det hennes liv.

Det finns många böcker om anorexi men det här är den bästa jag läst. Den handlar ju mycket om fotboll och trots att jag egentligen inte alls är fotbollsintresserad kan jag inte låta bli att dras in i det. Men det tar ändå inte över boken, författaren beskriver skickligt glädjen och mödan med spelet utan att gå in på några detaljer om regler eller teknik och det behövs inte heller. Jag skulle nog inte säga att det framför allt är en bok om anorexi, även om det så klart är ett viktigt tema, utan om vänskap och om att hitta sig själv och följa sin dröm (hur fånigt det än låter).

Madeleine Krell är (eller var åtminstone när hon skrev boken) bara 19 år gammal och det här är hennes debutroman. Att vara så ung och oerfaren har nog både för och nackdelar; det är ett jättebra porträtt av en ung tjej, men den kan behöva utvecklas lite språkligt. Ibland känns det som lite för många upprepningar, av både ord och betydelser, och då och då blir det lite uppstyltat.
Men jag gillar att den är i jag-form och författaren har lyckats få in otroligt mycket handling på de 475 sidorna utan att det känns ihoptryckt, villket är skickligt av henne. De korta avsnitten med kommentarer från de andra Nike-spelarna mellan kapitlena är också bra.

Jag rekommenderar er verkligen att läsa den här boken. Till skillnad från den förra boken jag skrev om tror jag att den kan passa alla. Om du inte är rädd för känslor det vill säga. Och det är en av mina favoritböcker i min bokhylla.

Sammanfattningsvis: Den är fantastisk. Och förhoppningsvis är Medeleine Krells nästa ännu bättre.

// Läslusen Sassa