Läslusens blogg

Hazel av Julie Hearn

Det är inte ofta jag inte läser klart en bok. Men det här var en av dem. Inte för att den var väldigt dåligt skriven eller fånig eller konstig. Den var bara väldigt tråkig. Otroligt tråkig, jag orkade helt enkelt inte fortsätta. Jag läste den på engelska (vet inte om den finns översatt till svenska) och blev besviken, för den verkade rätt bra. Det är inte den sämsta boken jag har läst (långt därifrån) men den är inte särskilt rolig heller.

Den handlar om Hazel Louise Mull-Dare, i början av 1900-talet som råkar få se hur en kvinna stiger ut framför en häst och blir allvarligt skadad, hon dör några dagar senare, allt för att uppmärksamma kvinnors rättigheter. Hazel blir fascinerad men genom en rad händelser, hennes pappas självmordförsök och att hon blir lurad av sin klasskamrat Gloria skickas hon till sina farföräldrar på deras sockerplantage i Karibien. Där träffar hon Tommy John, den svarta pojken med det röda håret. Varör vill ingen prata om honom?

Jag fick aldrig veta svaret på den frågan, mysteriumet i boken, men känner mig inte särskilt ledsen för det. Det låter som om det skulle kunna vara en bra historia, men det var det inte, åtminstone inte enligt mig. Vad tycker ni?
Kanske är Julie Hearns andra böcker bättre. Ivy ska tydligen handla om Hazels hundtokiga mamma, Ivy.

//Sassa