Bläckdöd
(Jag struntar i att det är sista delen i en serie. Har ni inte läst de andra och inte vill få dem förstörda för er så får ni väl helt enkelt hoppa över det här inlägget eller, som jag rekommenderar, gå och läs de två första och sedan komma tillbaka.)
Bläckdöd av Cornelia Funke
Bläckdöd (eller Tintentod som den heter på tyska) är tredje delen i en serie av den tyska författaren Cornelia Funke (de tidigare heter Bläckhjärta/Tintenherz och Bläckmagi/Tintenblut. Den handlar om Meggie och hennes pappa Mo som har en alldeles speciell gåva, när de läser högt kommer det de läser om till liv... Och inte bara det, de kan läsa in folk i böcker också. De befinner sig i en speciell bok, bläckhjärta. Mo, Meggie och hennes mamma Resa är tillsammans och allting borde vara frid och fröjd. Men det är det inte. Ormhuvud har fortfarande makten och hämplingen är inte mycket bättre. Och när nötskrikans skri hörs ger sig Mo ut med Svarte prinsen för att kämpa mot den grymme odödlige härskaren. Kanske kan hans dotter, den Fula, hjälpa till? Och ska Fengolio någonsin kunna skriva igen och hur ska det gå för Ellinor?
Bläckdöd är fullspäckad av äventyr, spännande varelser och lever upp till förväntningarna efter de två första böckerna. Det är helt klart en serie jag rekommenderar. Till alla från tio och uppåt. (Och att jag säger från tio är inte för att jag inte tror att de yngre inte skulle uppskatta dem, men de är ganska långa och kan bli lite tung läsning). När man tänker på namnen i den (Starke mannnen, Ormhuvud, m.m.) kan man tro att den är lite barnslig, men det är den inte, den är helt fantastiskt bra.
Cornelia Funke har också skrivit böcker som Tjuvarnas herre och Drakryttaren m.m., men jag har inte läst några fler.
Den första delen finns även som film men jag har inte sett den eftersom jag tycker det är lite fånigt att göra film av en bok som faktiskt handlar om glädjen i att läsa och om hur fantastiskt det är med böcker.
Ge den här serien en chans, den förtjänar det.
Update: Jag läste någonstans att någon (värst vad jag är exakt idag) tyckte att framsidorna var fula och fåniga men jag tycker att de är lite mysiga (alla ser ungefär likadana ut). Vad tycker ni?
Update 2: En annan sak som är lite roligt med böckerna är att de är illustrerade (av författaren) med små bilder efter varje kapitel ungefär.
//Sassa
Bläckdöd av Cornelia Funke
Bläckdöd (eller Tintentod som den heter på tyska) är tredje delen i en serie av den tyska författaren Cornelia Funke (de tidigare heter Bläckhjärta/Tintenherz och Bläckmagi/Tintenblut. Den handlar om Meggie och hennes pappa Mo som har en alldeles speciell gåva, när de läser högt kommer det de läser om till liv... Och inte bara det, de kan läsa in folk i böcker också. De befinner sig i en speciell bok, bläckhjärta. Mo, Meggie och hennes mamma Resa är tillsammans och allting borde vara frid och fröjd. Men det är det inte. Ormhuvud har fortfarande makten och hämplingen är inte mycket bättre. Och när nötskrikans skri hörs ger sig Mo ut med Svarte prinsen för att kämpa mot den grymme odödlige härskaren. Kanske kan hans dotter, den Fula, hjälpa till? Och ska Fengolio någonsin kunna skriva igen och hur ska det gå för Ellinor?
Bläckdöd är fullspäckad av äventyr, spännande varelser och lever upp till förväntningarna efter de två första böckerna. Det är helt klart en serie jag rekommenderar. Till alla från tio och uppåt. (Och att jag säger från tio är inte för att jag inte tror att de yngre inte skulle uppskatta dem, men de är ganska långa och kan bli lite tung läsning). När man tänker på namnen i den (Starke mannnen, Ormhuvud, m.m.) kan man tro att den är lite barnslig, men det är den inte, den är helt fantastiskt bra.
Cornelia Funke har också skrivit böcker som Tjuvarnas herre och Drakryttaren m.m., men jag har inte läst några fler.
Den första delen finns även som film men jag har inte sett den eftersom jag tycker det är lite fånigt att göra film av en bok som faktiskt handlar om glädjen i att läsa och om hur fantastiskt det är med böcker.
Ge den här serien en chans, den förtjänar det.
Update: Jag läste någonstans att någon (värst vad jag är exakt idag) tyckte att framsidorna var fula och fåniga men jag tycker att de är lite mysiga (alla ser ungefär likadana ut). Vad tycker ni?
Update 2: En annan sak som är lite roligt med böckerna är att de är illustrerade (av författaren) med små bilder efter varje kapitel ungefär.
//Sassa
Kommentarer
Trackback
